The Furbrothers

Nu är dom här, mina pälsbollar! Hugo har parkerat på en kartong med böcker som Mr J hade med sig och Miro har hittat sin favoritkudde i soffan. Allt är som det ska. Skönt. Undrar om jag får ha kudden ifred inatt. Tror knappast det.

Dagen har bestått av att ta igen förra dygnets förlorade sömn. Alltså, den här varannandygnsprincipen gillar jag inte. Det vore skönare att sova ordentligt varje natt.

Så, nu gör jag ett försök. Lägger mig mellan lakanen och ser på nån film innan jag somnar. För sova ska jag. Länge och gott.

Godnatt

Annonser

Spontankväll på Grymön

Bästaste M o J ringde vid 18. De var sugna på Grymönmys med årets första grillning. Det var lite som om de läst mina tankar. Åh, vad det var skönt att tända några fotogenlyktor och mysa med filtar i soffan. Skönt att få gå en sväng runt tomten och se hur buskar och rabatter börjar knoppas. Jag behövde det.

Nu är det en kopp te som hägrar. Och krypa i säng före midnatt. Målet är mer sömn än de 1,5 timmar jag lyckades med natten som var.

Godnatt

Varning! Gnälligt men ärligt

Jag är så trött på det här! Trött på att orken inte finns. Trött på att aldrig få vakna och känna mig pigg, utvilad och stark. Trött på att inte bli trodd när jag säger att det är nåt som är fel. Trött på att omgivningen tror att det bara är att ”rycka upp sig”. Det är inte det. Kroppen vill inte.

Det här är ett handikapp. Att kroppen inte fungerar så att jag kan göra vad jag vill. Att behöva säga nej till allt roligt som händer omkring mig för att jag ständigt är yr i huvudet. Det här är inget nytt. Mitt liv har bestått av ständig yrsel sedan 1999. Vissa perioder är det bättre men aldrig helt bra.

Men hallå gnällspik! Visst tänkte du så nu? Ja. Jag kanske är gnällig just idag. Men faktum är att jag snart provat allt som går och jag mår inte bra för det. Den värsta förutfattade meningen om mig jag hört är att jag skulle vara arbetsskygg. Bah! Jag är motsatsen. Men jag har ett hinder som stoppar mig.

Just nu har jag en asdålig period. En period där minsta grej är som en stor mur jag måste kliva över. Jag får övertyga mig själv om varje morgon att gå upp. Att inte ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet.

Men, det är väl bara att sluta tänka på yrseln, eller? Nä. Jag har provat den taktiken också. Det går inte. Meh, gå till läkaren då om det nu inte blir bra? Jo tack, jag tittade i mina gamla journaler. Jag har träffat 12 olika läkare sedan 1999. Allmänläkare, specialister, sjukgymnaster, kiropraktorer, naprapater. Den medicinska vetenskapen säger att jag är deprimerad. Här, ät dom här tabletterna så blir du bra. Hmm, den senaste behandlingsperioden med de här ”jättebra” tabletterna har varit i 5 år. Det har justerats doser, provats andra sorter men nä. Statusen på mitt mående är fortfarande densamma.

Kroppsterapeuterna är eniga om en sak. Jag är stel i ryggen. Ja, jo, det är väl inte så konstigt. Att hela tiden behöva spänna sig för att stå rakt, sitta ner eller ligga sätter liksom sina spår.

Träna då? Funkar inte det? Jag har övningar som jag gör. Ska erkänna att jag glömmer dem i perioder. Men det gör ingen större skillnad.

Så nu har ni lite mer av min gnälliga historia. Jag vill inte att nån tycker synd om mig. Jag vill inte att det ska skickas en massa uppmuntrande tillrop. Jag vill bara vara ärlig.

Nu ska jag prata bort en stund med Mr O. Han gör gott för humöret.

Godnatt på er!

Nöjd och stolt!

Ikväll är jag nöjd. Jättenöjd faktiskt. Börjar med att gratulera Sanna Nielsen till vinsten! Så snyggt nummer, så kompetent sångerska, så nära Empty Room det går att komma, så välförtjänt helt enkelt. Och ja, jag röstade, på Sanna. Även om jag fortfarande tycker att Ellens vackra Songbird berör mig mer.

Jag är också nöjd för att jag diskat. Och gjort riktigt god köttsoppa. Och varit ute en liten sväng i det vackra vädret.

Mera positiva saker idag är Daniel Richardssons vinst i Holmenkollen. Jag vågade knappt titta under den sista kilometern. Sista gången de åkte uppför Hellnerbacken och in mot mål vankade jag omkring och pratade för mig själv. =) Det är stort att vinna en femmil. Det är ännu större att vinna i Holmenkollen och få träffa kung Harald. Det är störst av allt att Daniel Richardsson gör det just i år. Struligare säsongsuppladdning och inledning finns knappast. Ändå gör han det. När han stakade ifrån Martin Johnsrud Sundby strax innan upploppet fick jag tårar i ögonen. För, just det, han besegrade även en norrman. I Norge. Under den största folkfesten efter 17:e maj. Jag är imponerad. Och riktigt stolt.

Kryper ner mellan lakanen med en härlig känsla i kroppen. Tack för idag!

Fredag

Nu sitter antagligen majoriteten av er med händerna i snacksskålen, har ett glas vin på bordet och ni dreglar över halvnakna människor som struttar runt på ett dansgolv. Eller? Jag har liksom aldrig förstått underhållningsvärdet i Let’s Dance. Tycker det är fullständigt ointressant. Ni som ser/har sett det, hoppas ni kännt er underhållna?!

Vilken tur då att Netflix finns! Och alla playkanaler. Och vilken tur att jag bäddat rent i sängen så det är sådär frasigt skönt att krypa ner mellan lakanen. Det som är otur är att jag mår som jag gör. Efter värmekammaren så mådde jag något bättre. Nu vette katten hur det är med ostadigheten. För det är så det känns. Ostadigt. Inte snurrigt som en karusell. Inte som sjögång som det var häromdagen utan nu är det en allmän, diffus ostadighetskänsla.

Som alltid när vi 70-, 80- och 90-talister blir sjuka så har jag såklart googlat. Och googlat igen. Och igen. Om jag sållar bland allt skräp och försöker leta någorlunda trovärdiga källor så tror jag att ostadighetskänslan kommer från nacken. Har idag hittat några övningar som jag ska testa. Balansövningar för nacken skulle man kunna säga. Allt är värt att prova! Nån som har några andra tips? Det här börjar bli tröttsamt.

Imorgon är det Mellofinal. Har inte superengagerat mig i det i år. Det kan vara så att Sanna äntligen vinner. Eller Ace Wilder. Min skräll till vinst blir Ellen Benediktsson. Hennes låt ger mig rysningar. Gillade den från första stund. Ja, ja. Imorgon såhär dags vet vi vem som får åka till Köpenhamn och tävla i ESC.

Drar även ikväll en stor suck över disken som dessutom förökat sig under dagen….

Sömn

Igårkväll somnade jag med svtplay på paddan och sovrumsfönstret öppet. Det var tydligen det som behövdes. Slog inte upp ögonen förrän halv sju. Första gången. Nästa gång jag tittade på klockan var den halv tio. Då var jag så kissnödig så jag fick korsa benen för att inte lämna spår på hallmattan under min väg mot toaletten. En snabb kopp kaffe senare var klockan plötsligt halv två. Ja, jag slumrade nog till. Lite. Igen. Kroppen var visst mera slut än jag trodde.

Frukost/lunch/middag blev inte förrän halv fyra. Inte särskilt bra då jag försöker räkna propoints. Resultatet av det är att jag nu har mer än hälften av dagens ranson kvar att äta och klockan är alldeles för mycket. Ja, ja. Bara att ta nya tag imorgon igen!

Börjar längta ut till Grymön nu. Att ha fönstret öppet och höra fågelkvittret så tydligt gör att jag längtar efter verandan. Längtar efter gräs mellan tårna. Efter morgonkaffe och kvällsgrill. Efter min moppe. Och efter lugnet. Men snart så är jag där igen. Svensk som jag är så kommer jag säkert gnälla över myggen då. Kommer tycka att det är för varmt. Beklaga mig över att gräset måste klippas. Längta efter bekvämligheterna i stan.

Just det, hur mår jag idag då? Jo tack, skapligt faktiskt. Att säga att jag mår bra vore en lögn. Mycket bättre är närmare sanningen så jag håller mig till det.

Avslutar den här dagen med att sucka över disken i köket.

Provat nåt nytt idag!

Natten plågade mig med mardrömmar. Såpass att jag vaknade med ett ryck vid halv sju. Vet inte varför jag drömmer så konstigt. Det är emellanåt väldigt abstrakta drömmar för att sedan växla till konkreta händelser som gör att jag i vaket tillstånd ber de jag drömt om att inte hemsöka mig om nätterna. Konstigt det där. Har väl nån inre stress som jag hanterar dåligt.

Nåväl. Efter en alldeles för näringsfattig frukost bar det av mot sjukgymnasten. Yrseln kändes hanterbar och jag vinglade inte under den korta promenaden runt hörnet. Väl där föreslog världens bästa Eric att jag skulle ligga i en värmekammare. Som ett solarium med heltäckta sidor och cylinderformad uppsida. Min första tanke var panik men just nu gör jag vad som helst för att må bättre. Tack och lov skulle huvudet placeras utanför manicken. Sagt och gjort. Av med alla kläder, eller nja, trosorna fick vara på om än nerhasade till knävecken. Värmen sattes på och först kändes det mest som en vårdag. Efter en kvart höll glasögonen på att rinna av mitt fejs och 10 minuter senare var min puls lika hög som efter ett hårt gympapass. Svetten inne i kokongen ska vi inte tala om…. Eller jo, ni vet sånt där papper som läkare alltid har på behandlingsbritsen?! Det är ju ganska tunt och ljusgult. Efter att min kropp svettats på ett sånt i 30 minuter så var det nästan som brun pappersmassa. Shit! Att man kan svettas så utan att röra en muskel! Jag fick stränga order av bästaste Jordanka att gå hem och dricka vatten och sova en stund. Hoppas nu att kroppen fattar att värme är bra och att den slutar bråka med mig.

Sova ja. Det är tydligen en lyxvara för fröken Bergh numera. Har hela dagen försökt diverse tricks för att iallafall få nån liten kvarts sömn eller så. Förgäves. Det är väl den där inre stressen som påverkar mig igen.

Ligger iaf nerbäddad nu. Eller, hmm, nä. Jag har visst inte gnuggat gaddarna. Dags att göra det och hoppas att Mr Sandman kommer tidigt och stannar länge.

Godnatt.

Trötthet

Att ständigt spänna kroppen för att parera/orka med yrseln tar på krafterna. Märker hur axlarna ständigt åker uppåt, hur låren och vaderna gör ont efter att jag gjort minsta lilla. Slappnar av och skakar loss muskulaturen bara för att upprepa samma procedur en halvtimme senare.

Idag är jag tacksam för att Mr J såg till att jag fick lite mat i mig. Och för att han bar upp möbler till vindsförrådet. Och för att vi fortfarande är vänner.

Jag är också glad för samtalen med min lilla Pulla och fröken C. Även om det var korta samtal så var det skönt att prata lite.

Avslutar dagen med Veckans Brott och en kopp te.

Förbaskade yrsel!

Usch och blä! Idag ska jag gnälla av mig lite. Ligger just nu med Revaxör i örat. Tänker att yrseln skulle kunna bero på en vaxpropp i vänster öra. Jag känner mer och mer att det är nåt som inte stämmer på vänster sida av huvudet. Jag går omkring med en ständig ostadighetskänsla och känner mig mer än allmänt risig.

Mr O åkte vid 12:30 idag. Det är alltid tråkigt när han åker. Jag saknar honom redan innan tåget har hunnit lämna stationen. Idag var det extra tråkigt då det har varit riktigt skönt att ha honom här när jag inte mått bra. Självklart klarar jag mig själv men sällskapet och vetskapen om att ha honom nära OM jag behöver är nåt jag mår väldigt bra av.

Behöver nog äta nåt nu. Och se på Farmen. Sluta vältra mig i självömkan och dricka kaffe.