Jag är så trött på det här! Trött på att orken inte finns. Trött på att aldrig få vakna och känna mig pigg, utvilad och stark. Trött på att inte bli trodd när jag säger att det är nåt som är fel. Trött på att omgivningen tror att det bara är att ”rycka upp sig”. Det är inte det. Kroppen vill inte.

Det här är ett handikapp. Att kroppen inte fungerar så att jag kan göra vad jag vill. Att behöva säga nej till allt roligt som händer omkring mig för att jag ständigt är yr i huvudet. Det här är inget nytt. Mitt liv har bestått av ständig yrsel sedan 1999. Vissa perioder är det bättre men aldrig helt bra.

Men hallå gnällspik! Visst tänkte du så nu? Ja. Jag kanske är gnällig just idag. Men faktum är att jag snart provat allt som går och jag mår inte bra för det. Den värsta förutfattade meningen om mig jag hört är att jag skulle vara arbetsskygg. Bah! Jag är motsatsen. Men jag har ett hinder som stoppar mig.

Just nu har jag en asdålig period. En period där minsta grej är som en stor mur jag måste kliva över. Jag får övertyga mig själv om varje morgon att gå upp. Att inte ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet.

Men, det är väl bara att sluta tänka på yrseln, eller? Nä. Jag har provat den taktiken också. Det går inte. Meh, gå till läkaren då om det nu inte blir bra? Jo tack, jag tittade i mina gamla journaler. Jag har träffat 12 olika läkare sedan 1999. Allmänläkare, specialister, sjukgymnaster, kiropraktorer, naprapater. Den medicinska vetenskapen säger att jag är deprimerad. Här, ät dom här tabletterna så blir du bra. Hmm, den senaste behandlingsperioden med de här ”jättebra” tabletterna har varit i 5 år. Det har justerats doser, provats andra sorter men nä. Statusen på mitt mående är fortfarande densamma.

Kroppsterapeuterna är eniga om en sak. Jag är stel i ryggen. Ja, jo, det är väl inte så konstigt. Att hela tiden behöva spänna sig för att stå rakt, sitta ner eller ligga sätter liksom sina spår.

Träna då? Funkar inte det? Jag har övningar som jag gör. Ska erkänna att jag glömmer dem i perioder. Men det gör ingen större skillnad.

Så nu har ni lite mer av min gnälliga historia. Jag vill inte att nån tycker synd om mig. Jag vill inte att det ska skickas en massa uppmuntrande tillrop. Jag vill bara vara ärlig.

Nu ska jag prata bort en stund med Mr O. Han gör gott för humöret.

Godnatt på er!

Annonser