Nu sitter antagligen majoriteten av er med händerna i snacksskålen, har ett glas vin på bordet och ni dreglar över halvnakna människor som struttar runt på ett dansgolv. Eller? Jag har liksom aldrig förstått underhållningsvärdet i Let’s Dance. Tycker det är fullständigt ointressant. Ni som ser/har sett det, hoppas ni kännt er underhållna?!

Vilken tur då att Netflix finns! Och alla playkanaler. Och vilken tur att jag bäddat rent i sängen så det är sådär frasigt skönt att krypa ner mellan lakanen. Det som är otur är att jag mår som jag gör. Efter värmekammaren så mådde jag något bättre. Nu vette katten hur det är med ostadigheten. För det är så det känns. Ostadigt. Inte snurrigt som en karusell. Inte som sjögång som det var häromdagen utan nu är det en allmän, diffus ostadighetskänsla.

Som alltid när vi 70-, 80- och 90-talister blir sjuka så har jag såklart googlat. Och googlat igen. Och igen. Om jag sållar bland allt skräp och försöker leta någorlunda trovärdiga källor så tror jag att ostadighetskänslan kommer från nacken. Har idag hittat några övningar som jag ska testa. Balansövningar för nacken skulle man kunna säga. Allt är värt att prova! Nån som har några andra tips? Det här börjar bli tröttsamt.

Imorgon är det Mellofinal. Har inte superengagerat mig i det i år. Det kan vara så att Sanna äntligen vinner. Eller Ace Wilder. Min skräll till vinst blir Ellen Benediktsson. Hennes låt ger mig rysningar. Gillade den från första stund. Ja, ja. Imorgon såhär dags vet vi vem som får åka till Köpenhamn och tävla i ESC.

Drar även ikväll en stor suck över disken som dessutom förökat sig under dagen….

Advertisements