Igårkväll somnade jag med svtplay på paddan och sovrumsfönstret öppet. Det var tydligen det som behövdes. Slog inte upp ögonen förrän halv sju. Första gången. Nästa gång jag tittade på klockan var den halv tio. Då var jag så kissnödig så jag fick korsa benen för att inte lämna spår på hallmattan under min väg mot toaletten. En snabb kopp kaffe senare var klockan plötsligt halv två. Ja, jag slumrade nog till. Lite. Igen. Kroppen var visst mera slut än jag trodde.

Frukost/lunch/middag blev inte förrän halv fyra. Inte särskilt bra då jag försöker räkna propoints. Resultatet av det är att jag nu har mer än hälften av dagens ranson kvar att äta och klockan är alldeles för mycket. Ja, ja. Bara att ta nya tag imorgon igen!

Börjar längta ut till Grymön nu. Att ha fönstret öppet och höra fågelkvittret så tydligt gör att jag längtar efter verandan. Längtar efter gräs mellan tårna. Efter morgonkaffe och kvällsgrill. Efter min moppe. Och efter lugnet. Men snart så är jag där igen. Svensk som jag är så kommer jag säkert gnälla över myggen då. Kommer tycka att det är för varmt. Beklaga mig över att gräset måste klippas. Längta efter bekvämligheterna i stan.

Just det, hur mår jag idag då? Jo tack, skapligt faktiskt. Att säga att jag mår bra vore en lögn. Mycket bättre är närmare sanningen så jag håller mig till det.

Avslutar den här dagen med att sucka över disken i köket.

Advertisements