I vanliga fall ringer min väckarklocka 07:45 då det är Vasaloppet så jag hinner fixa kaffe och bänka mig framför tv:n. För mig är det nästan heligt. Att se den stora folkmassan röra sig från Berga by. Taggade, nervösa och förväntansfulla tar de sig an den stora utmaningen. En del mer tränade än andra. Alla med samma mål. Mora. ”I fäders spår för framtids segrar”.

Idag var det inte i vanliga fall. Bestämde mig för innan jag somnade att låta kroppen vila så länge den tyckte sig behöva. Det visade sig vara till 10:30. Skönt. Ännu skönare var att dagens uppstigning var betydligt behagligare än gårdagens. Ingen yrselattack. Däremot känner jag mig ostadig och ofokuserad. Som tur är har jag Mr O kvar här hos mig. Hans närvaro gör mig lugn och trygg.

Tog mig en kort promenad nu ikväll. Det var skönt men ostadigt.

Varvar nu ner med amarettokaffe, onepiece och Nobels testamente. Gillade inte boken. Är inte så imponerad av filmen heller än så länge.

Imorgon blir en bättre dag. Det vet jag.

Advertisements